Patxi López är de spanska socialisternas partiledare i Baskien tillika dess regeringschef. Hans namn - Patxi López - är perfekt. Det är en utmärkt beskrivning av hans politiska persona. Han är sossen som regerar Spaniens på alla sätt kanske mest volatila region med stöd av spanska högerpartiet Partido Popular. Sedan makttillträdet 2009 har han i egenskap av lehendakari sökt lansera sig som en enande kraft i Baskiens annars så fragmentariska politiska klimatet. Spanska socialistpartiets "filialer" i Baskien, Katalonien och Galicien är tillräckligt regionalt orienterade för att accepteras av den moderata nationalistiska medelklassen, samtidigt är López tillräckligt spansk i sin partitillhörighet och i sina idéer för att inte skrämma bort breda lager av den icke-nationalistiska klassen. Därmed står han närmare Spanien än baskiska nationalistpartiet PNV, men när det kommer till policy står han mycket närmare Baskien än Partido Popular.
Nu, under de politiska smekveckor som följer ETA:s beslut om att lägga ned vapnen, har Patxi López flyttat fram positionerna för att ta tag i tömmarna på den process som ska leda fram till fred. Som beskrivits i tidigare inlägg här på bloggen så är nyheten om ETA:s intentioner odelat positiv. Men, som jag också påpekat så är det exakt nu när freden ska materialiseras och försoningen initeras som allt det svåra och det plågsamma börjar. En sida kommer totalvägra varje form av politisk eftergift till ETA. En majoritet av Baskiens nationalistiska mylla kommer att kräva en möjlighet att på sikt få till stånd en folkomröstning i Baskien om sin nationella tillhörighet. De politiska skyttegravarna är alltså redan grävda, och nu väntar vi bara på att alla soldater ska krypa ned i sina respektiva led. Allt som krävs är att någon ska tända en gnista och röra om i grytan så att leden börjar röra sig.
López har nu tagit bladet från munnen och lagt fram ett förslag som kommer att forsla folk till sina respektive led. López talar om en bred överenskommelse med utgångspunkt i ETA:s upplösning samt i erkännandet av terrorismens offer. Följden av detta ska bli en flexibel fängelsepolitik som successivt kommer att flytta ETA:s fängelsekunder till Baskien samt ett legalt erkännande av samtliga politiska partier som uppfyller lagen.
López räcker alltså ut en hand till den samlade abertzalerörelsen att städa upp sig samtidigt som han ber det politiska etablissemanget och terroroffrens organisationer om en rejäl uppoffring. För en uppoffring är precis vad det är ur terrorofferorganisationeras synvinkel. "El acercamiento de presos", närmandet av fångar till Baskien, är en förhandlingspunkt som få är redo att gå bortom, men högern har säkerligen redan insett att man inte kan hålla abertzalevänstern borta från den elektorala demokratin. På varken principiella eller praktiska bevekelsegrunder.
För att knyta ihop denna enorma säck av aktörer och förhandlingspunkter tänker López instifta "el Instituto de la Memoria y la Tolerancia" som jag inte tror behöver någon vidare översättning. Institutet ska koordinera alla sina aktiviteter till minnet av terrorismens offer. Ett slags baskiskt "om detta må ni berätta". Nu när socialisterna faller som regndroppar inför det stundande valet 20 november har Patxi López en chans att positionera sig som Baskiens frälsare och fredsskapare. Han måste dock slåss med PNV:s patriarker om denna titel, som ser denna uppgift som sin födelserätt.
Vad är då så speciellt med hans namn? "Patxi" är förkortning av baskiska Frantzisko och är traditionellt det mest vardagsbaskiska namnet som finns. En bask är en "Patxi". "López" är spanskans svar på Svensson. Patxi López har således lika delar ordinary Joe från båda sidorna. Och han jobbar just nu på att förädla symbiosen mellan dessa två namn.
0 kommentarer:
Post a Comment