The Basque factor

Förra inlägget som berörde valresultatet 20-N blev väldigt spetsigt och jag valde att lämna en hel del utanför. Det behandlade främst maktskiftet från PSOE till PP och de finansiella och sociala problem som nu står för dörren. Men en annan punkt för förändring är den nya fördelningen av platser i parlamentet. Det har redan slagits fast att PP gjorde rent hus i mittenkriget mot PSOE, vars vänsterröster spred sig till IU (Förenade vänstern) som ökade från 2 till 11 platser. Man förlorade även mittenväljare till tidigare socialisten Rosa Diez parti UPyD.

Sparsamhet och ansvar är Rajoys område, det har det alltid varit. Bilden av honom har inte att göra med vision och kraft, utan med ansvar och moderation. Det borde passa honom perfekt att tillbringa några år med sparpaket och nationell samling. Men, friden och fröjden har ett stort moln på den nya regeringen himmel.

I och med att ETA lade ner vapnen blev det plötsligt öppet för den illegaliserade abertzale-vänstern att mobilisera väljare. Plattformen Amaiur, bestående av baskiska vänsternationalistiska partier fick 7 platser i parlamentet. Lägg till att det stora baskiska nationalistpartiet PNV också har 5 platser så stärks den baskiska maktfaktorn i Madrid markant. Detta hänger mycket på om Baskiens vänster och höger lyckas samarbeta.

Just detta är det direkta resultatet av ETA:s frånvaro: separatiströsterna kommer numera till Madrid och samtidigt som den spanska nationalhögern är starkare än någonsin. Ny situation med gammalt innehåll. Även om en absolut majoritet medför ett ganska avslappnat parlamentariskt manöverutrymme så vet Rajoy om att han i dessa tider av enorm arbetslöshet och förtvivlan bör ha så brett stöd som möjligt. Den tråkige moderate pragmatikern Rajoy är nog den bäst lämpade att hantera en absolut majoritet. Annat var det med Felipe González och José Maria Aznar som verkade förkroppsliga maktfullkomligheten.