Val och kval

Jaha, nu tänker vi tydligen skita i att rösta i juni. Otippat. Hälften av svenskarna tänker rösta, en fjärdedel vill inte, och en fjärdedel orkar inte. Detta är tydligen upprörande och sålunda kommer EU:s demokratiska underskott på tal. Detta förhållande kan pitchas i precis alla tänkbara politiska riktningar och resultatet är endast förvirring. Inte undra på att medieutrymmet hålls minimalt när EU kommer på tal. I Spanien ligger man på en liknande nivå. El País rapporterar att tilliten till EU:s institutioner har gått ner sig rejält i och med finanskrisen. Det är inget konstigt med tanke på den kraft som krisen har drabbat Spanien.

Problemet är en mycket endimensionell och förenklad föreställning om vad vi menar med demokrati. Röstdeltagandet är ett problem, främst för att debatten blir lidande. Samtidigt närs en kraftig exkludering när det gäller information och kunskap. Jag ska exempelvis föreställa något av en lekmannaexpert på EU, men frågar du mig om jag kan förklara lite mer ingående och praktiskt vilka funktioner och vilka kompetensområden EU-parlamentet faktiskt har så blir jag nog tvungen att take the fifth. Ingen vet vad det innebär att rösta i parlamentsvalet. Hittills har partierna skickat sin nationella övervikt till Bryssel, de som har erfarenhet och ansikte, men inte riktigt passar in i den partipolitiska profilen. Nu verkar det som att elektoratet dock får börja välja på lite mer dagsaktuella namn. Vi får se hur detta artar sig.

Aldrig har vi väl sett en sådan diversifierad befolkning med så skiftande identiteter, tillhörigheter och bakgrunder som i dagens Europa. Gubbväldet och de mörka kostymernas klubb ger motbjudande reflexer hos de flesta av oss, teknokratin och kommitologin skapar avstånd till medborgarna, och den bristfälliga debatten snaggar det politiska samtalet till skinskallegrader. Vem orkar då? Vad betyder det här valet egentligen? Det är fanimig stora och viktiga frågor som parlamentarikerna ska tjafsa om. Även om de inte har samma parlamentariska inflytande som på statsnivå.

Var står Sveriges kandidater i exempelvis fiskerifrågor? I så fall, vad innebär det? Telekommunikation och infrastruktur? Låter lajbans eller hur? Det är här dem bestämmer om Acta och andra härligheter. EU-parlamentet är i viss mån en oas för den politiska osexigheten, men det innebär också en chans att ta upp frågorna om fiskekvoter, internet, energi och jordbruk och föra upp dem i ett större politiskt sammanhang. Vi kan rädda de avsomnade politiska resonemangen från EU-plattityder om fred och välfärd. Den kandidat som bäst representerar detta får min röst.