Changing of the Guards

PNV - Partido Nacionalista Vasco- och det regerande trepartiregeringen bestående av borgerliga PNV, socialdemokratiska EA och vänsterkoalitionen EA är idag inte garanterade att regera i Baskien. Detta är unikt i Baskiens demokratiska historia. PNV har alltid regerat tillsammans med sitt stödparti Eusko Alkartasuna - den socialdemokratiska enklav som bröt sig ur borgerliga PNV - och man fick i vanlig ordning flest röster. Grunden för en tydlig blockpolitik kan ses i valresultatet. Det nationalistiska blocket har ingen majoritet i parlamentet för att bilda ytterligare en regering under "Lehendakari" Ibarretxe. De baskiska sossarna har nu växt så kraftigt att man inte längre behöver stöda en PNV-regering. Nu har nämligen "konstitutionalistblocket" bestående av PSE (Partido Socialista de Euskadi), PP och UPyD (Unión, Progreso y Democracia) tillsammans nått 38 mandat och kan därmed bilda en regering med Patxi Lopez (PSE) som Lehendakari. PNV säger att de inte ser anledningen till att byta regering och Lehendakari och man förstår heller inte hur man kan peka ut PSE som valets vinnare när PNV fick 6 fler mandat än PSE. Hur man rent parlamentaristiskt ska bilda regering är väl en annan femma. Patxi Lopez uttalade sig igår där han påminde PNV att de varken är Euskadis regim eller religion. Om PNV sätter sig i opposition kommer himlen inte falla ner, de är ett parti bland andra.

Väl talat, men faktum kvarstår, att gå från PNV-EA-EB till PSE-PP-UPyD känns mycket uppseendeväckande. Konstitutionalistiska centralister i regering i Baskien? Denna utveckling kan jag bara förstå på följande sätt:

63.000 röster övergav trepartiregeringen. PNV har fastnat i ett politiskt ingenmansland som gör det svårt att definiera deras syfte. Ibarretxe-planen, som skulle ge baskerna möjlighet att genom folkomröstning välja sin medborgerliga framtid och tillhörighet var ett symboliskt skott långt utanför mål. Det fungerade väl i PR-syfte, man hade något att debattera, legitimera och mobilisera kring. Vad som finns kvar är dock oklart. Vad är PNV:s nästa mål nu när ett konstitutionellt steg mot självständighet är omöjligt? Ska man fortsätta som att garantera tryggheten mot Madrid och ställa fördelaktiga krav på minoritetsregeringar för att ge dem sitt stöd? Något bör sägas om det konstitutionella alternativet, som inte direkt är en Allians för Sverige. UPD styrs av före detta sossen och den omåttligt populära Rosa Diez som utmanövrerats från PSOE sedan hon förlorade striden om partiledarposten. Relationen mellan PP och PSOE behöver vi inte redogöra för, men kan de kanske samsas på regional nivå mot PNV-maskineriet? Mitt svar är nej. PP är mer spanskt och centralistiskt än PSE är. PSE hari själva verket gått mot en mer autonom regional organisationsform i likhet med PSC (Kataloniens sossar).

Spaniens socialister mobiliserade och agerade aktivt i Baskien under Franco. Den baskiska enklaven har alltid varit stark och framträdande i landets arbetarrörelser. Sedan kom la transición och andalusierna med Felipe González och Alfonso Guerra i spetsen.

NU är Baskiens såssar på G. Rosa Diez och UPD säger att hon inte tänker skriva på en blank check för att ingå i samarbetet. PP kommer hålla PSE hårt i tömmarna. PSE kommer dock vilja trampa in på nationalisternas gräsmatta utan att förlora alltför många väljare till PP. Denna balansgång är ett helvete för såväl väljare som partier. Jag är glad att jag bara har rösträtt i Donostias kommun och inte i regionen.