Summa summarum

Julgrisandet är nu förbi, och detta år var det meningen att Spanien skulle åka på en littorinsk skitjul. Så långt gick det självklart inte och trots att arbetslösheten fortsätter stiga så investeras det fortfarande en hel del i julens frosseri. Detaljhandeln har inte registrerat samma försäljning som tidigare år, vilket vi alla kunde betrakta på Madrids gator, där rean visst kom tidigt i år. På planet hem från Madrid i söndags läser jag en lång intervju i El País med finansminister Pedro Solbes. En kärv och proffsig teknokrat som under en lång hård sommar undvek ordet kris, recession och andra fula ord, till slut erkände läget och deklarerade att Spanien nu väntade svåra år framöver. Zapatero lanserade sedan - relativt sent - statlig stimuli för att få ekonomin att gå igång. Minerna förblev dock sura på många håll, regeringen hade mörkat situationen menade man. Solbes hade länge hållit käften ifråga om krisen och ZP fortsatte att bedyra den spanska ekonomins soliditet. Det funkade under sommarsemestern och spanjorerna fortsatte handla och konsumera som man gjort sedan 70-talet. Sen tog det inte lång tid. Skitår, recession, arbetslöshet och lång mörk tunnel förutspås fram till slutet av 2010. Det tisslas och tasslas om att Solbes höll sig i skymundan och kände sig bakbunden av ZP:s reformer och att de inte var helt överrens om den ekonomiska politiken. Oppositionspartiet PP har inte lyckats slå mynt av detta, kanske därför att man själva var relativt oförberedda. Solbes är övertygad om att andelen arbetslösa kommer att ligga mellan 3.5 och 4 miljoner, utan att gå över 4 miljoner.


2008 var året som gick vansinnigt fort. Kasten var tvära och händelserna många. Ryssland vässar gaddarna mot väst i först Georgien och sen Ukraina, EU fixar klimatpaketet – om detta kan och bör vi tjafsa –, Lehman Brothers går omkull och statliga livbojar skickas ut till höger och vänster från höger och vänster, Sarkozy blir EU:s power prez och injicerar energi och ambition, till de flestas förtret. Vad har jag glömt? Obama. Mer? Gaza. Ungeför fem representanter för EU och stora medlemsstater har besökt Israel under den senaste tiden. Säga vad man vill om Sarko, men under hans vakt hade detta antal begränsats till honom och Solana. Nu har vi Tjeckiens representanter, Carl Bildt, Sarkozy och sist tyske Steinmeier som drar till det heliga landet för att göra kampanj i Tyskland. Precis som kriget, Israel ska ha val snart.. EU under Tjeckien med en utrikespolitik på fem fronter. EU, it's good to have you back.

Spanien är numera accepterade på det balla pokerbordet bland tuffingarna. Sarko vouchar för att ZP är legit. Han får vara med och lira. Plötsligt står ZP i Washington med Gordon Brown, “the magician of Anglo-Saxon social-liberalism”, Europas mest uträknade och ignorerade politiker blir king for a day när EU ska designa sin ekonomiska livboj. 2008 är fortfarande högst aktuellt 2009.