Rajoy, på plats i Bilbao, sparkade i söndags igång Partido Populars kampanj inför regionalvalet 1 mars. Samma dag röstar man även i Spaniens nordvästra hörn, Galicien, tillika Rajoys hemort. Det är två märkliga ställen Galicien och Baskien. Min åsikt är att Spaniens vackraste landskap och bästa kök finns i dessa regioner. I Galicien käkas det skaldjur till tusen och man gör det vita vinet Albarinho, sorgligt ignorerat av Systemet. De talar också en vacker sjungande dialekt påminner om italienskan. Som eftertänksam svensk i Spanien – landet där argumentationen på växlarna ja och nej – sägs det ofta om mig att jag är lite ”gallego”, vilket innebär att man är hemlighetsfull, aldrig säger hela sanningen och är allmänt tillknäppt. En gallego besvarar en fråga med en fråga, ungefär. Vädret är en annan grej. Under våren när man kollar vädret och hela iberiska halvön börjar visa stora solar och 20-30 grader så fnittrar man alltid till när man tittar på Galiciens karta som är täckt av moln och regn. Om du inte känner till detta land mer än till namnet kan jag lova att du vet om flertalet internationella toppgallegos. De är ett emigrantfolk, ”dem är överallt förutom i Galicien”. Både Fidel och el Che är enligt uppgift gallegos. Och säkerligen många många andra. Och Pinochet? Hans andra efternamn Ugarte är baskiskt....
Efter denna packat och klart-inledning är det hög tid att snacka politik. Baskien bjuder alltså upp till regionalval och även om jag faktiskt fortfarande har rösträtt i San Sebastians kommunval (vilket gör mig mycket stolt, men jag har ännu inte utnyttjat denna rättighet) så måste jag säga att Baskien är det sista valet jag vill rösta i. Koalitionsregeringen består av tre partier-el tripartito. PNV (Partido Nacionalista Vasco) är störst och har sedan transitionen dominerat varje val tillsammans med Eusko Alkartasuna (EA), som bröts sig ur det konservativa, kristdemokratiska PNV för att bilda ett socialdemokratiskt progressivt parti men med samma nationalistiska bas. Det sista partiet är Izquierda Unidas (Förenade vänstern) basiska sektion, som driver en probaskisk agenda. Som du kan se baseras de politiska skiljelinjerna på helt andra saker än vad vi annars är vana vid. Det vanligaste brukar annars gälla skattenivåer, statlig inblandning i samhälleliga institutioner, civila rättigheter (en viktig spansk skiljelinje) etc. I Baskien gäller en annan skiljelinje, nämligen Baskiens relation till Staten Spanien. Därför kan kommunister, socialdemokrater och kristdemokrater regera tillsammans. PNV dominerar denna allians, och Juan José Ibarretxe har under sin som lehendakari hunnit med en del sattyg. Folk verkar dock trötta på PNV och den utbredda klientelismen. Baskiens affärs- och föreningsliv är mycket tätt kopplat till lokalpolitiken och gentjänster och upphandlingskontrakt delas ut godtyckligt på partipolitisk basis. Inte mer än någon annanstans alltså, sådan är lokal- och kommunpolitiken. När Ibarretxe på allvar tänkte dra igenom en folkomröstning om Baskiens självständighet var många rädda för att just denna klientelism skulle ta över totalt och därmed sätta nationalister i första rummet och resten skulle bli andra sorteringens medborgare. Vaket i mars handlar om PNV. Hur stort inflytande ska den traditionella baskiska nationalismen ha? Men vi ska inte glömma den kraft som baskisk nationalism har på hela den lokalpolitiska arenan. Om PSE (Partido Socialista de Euskadi) med Patxi Lopez som kandidat till lehendakari ska få regeringstillträde måste man uppfattas som ett syskonparti snarare än som del av det nationella PSOE. I Katalonien har PSC (Partido Socialista Catalán) en mer eller mindre lika nationalistisk prägel som andra katalanska partier, och man sitter dessutom i regering.
PSE har en chans. Vi får se vad det lider. Klart är att PP kommer att spela PSE i armarna på nationalisterna i PNV. PSE har en förvirrande sits, då man måste hålla sig på replängs avstånd från såväl PP som PNV trots att de senare med stor sannolikhet kan bli sossarnas regeringspartners.
Tycker du detta känns jobbigt? Vänta bara tills vi pratar om vad abertzalevänstern tycker om förrädarna i PNV.
Thursday, 29 January 2009
Subscribe to:
Post Comments (Atom)

0 comments:
Post a Comment